Vid foten av Mariaberget på Södermalm står ett hus som byggdes för att lösa ett problem ingen längre har: hur stockholmarna skulle ta sig 28 meter upp för branten utan att gå. Mariahissen var både gjutjärnshiss och hyreshus, tänkt som Söders svar på Katarinahissen vid Slussen. Resenärerna kom aldrig i tillräckligt antal, och 1937 stängdes hissen. Huset står kvar, och tornet du ser i dag är inte det ursprungliga.
Ett helt hus, inte bara en hiss
Hissen uppfördes åren 1885-1887 efter ritningar av arkitekten Gustaf Dahl, som även ritade Kungliga biblioteket i Humlegården. Enligt AB Stadsholmens faktablad för fastigheten byggdes den av gjutjärn och tegel i nygotisk stil, med spetsbågiga fönster och prydnadstorn som gav byggnaden en nästan kyrklig prägel. Berget sprängdes ur för att ge plats.
Namnet till trots var Mariahissen aldrig bara en hiss. Bakom fasaden fanns kontor, magasin, café, värdshus och ett gymnastikinstitut, och längst upp låg restaurang du Sud som besöktes av bland andra August Strindberg och Viktor Rydberg. Själva hisstekniken var tidens modernaste: två personhissar som rymde 15 personer var, plus två varuhissar. De rörde sig i 0,5 meter i sekunden och färden gick 28 meter upp för branten till Mariaberget vid Maria Magdalena kyrka.
Idén kom från andra sidan vattnet
Förebilden fanns vid Slussen. När Katarinahissen visat sig bli en framgång ville man skapa samma möjlighet till kommunikation vid Mariaberget. Revisorn Alban Herlitz bildade bolaget Maria Hiss och Magasins AB och köpte tomten vid Söder Mälarstrand. Tanken var att resenären skulle kunna ta hissen ner till strandkanten och därifrån fortsätta med ångslup in mot city. Redan innan bygget stod klart hade tecknaren Otto August Mankell fångat den planerade byggnaden i en perspektivritning från 1884 som finns bevarad i Stockholmskällan. Den färdiga hissen blev mer insprängd i berget än ritningen antydde.
Resenärerna uteblev
Framgången kom aldrig. Restaurang du Sud lade ner redan 1908, och steg för steg tunnades verksamheten ut. När färjetrafiken vid strandkanten upphörde försvann också själva poängen med att åka upp och ner. Enligt Stadsholmen stängdes hissen 1937. Kvar blev en dyr, praktfull byggnad som för få människor hade velat använda.
Att komma upp för Mariaberget löstes till slut på annat sätt. I dag går de flesta trapporna eller tar tunnelbanan vid Mariatorget, och den brant som en gång skulle övervinnas med hissteknik passeras utan att någon tänker på det.
Tornet som kom tillbaka
Berättelsen om ett misslyckande brukar sluta med en rivning, men Mariahissen klarade sig undan rivningskulan. Det var i stället det karakteristiska mittornet som fick stryka på foten: det togs ner 1943 i samband med en ombyggnad. Byggnaden själv förföll, och under en period fanns planer på att jämna den med marken. Fastigheten kom i stadens ägo 1961, och några år senare hade den fått nytt liv som konsertlokal, där band som Ebba Grön, Peps Persson och Dag Vag spelade under slutet av 1970-talet.
Vändningen kom med en större ombyggnad 1977-1979 under arkitekten Sune Malmqvist. Då restaurerades fasaden, och det borttagna mittornet ersattes av en exakt kopia. Den som i dag ser Mariahissens silhuett mot himlen ser alltså ett torn från 1970-talet, format efter originalet från 1880-talet. Hissen som skulle förändra hur stockholmarna tog sig upp för Mariaberget står kvar, tyst och vacker, som ett monument över en framtid som aldrig blev av. Fastigheten Lappskon Större 10, som huset står på, har Stadsmuseets högsta kulturhistoriska klassificering, och vad det innebär för hela berget går vi igenom i guiden till Maria Magdalena kyrka och Mariaberget. Mer om platsens bakgrund finns i vår genomgång av Mariatorgets historia.
Senast faktagranskad: 21 juli 2026. Senast uppdaterad: 20 augusti 2026