Söder om Mariatorget reser sig Maria Magdalena kyrka över träden, och i väster faller Mariaberget brant mot Riddarfjärden. Här, mellan torget och Slussen, finns några av Stockholms äldsta och vackraste kvarter, präglade av kyrkans torn, branta gränder och den gamla Mariahissen.
Södermalms äldsta kyrka
Maria Magdalena kyrka är Södermalms äldsta kyrka. På platsen lät kung Magnus Eriksson redan på 1350-talet uppföra ett gravkapell. Den nuvarande kyrkan började byggas under Johan III omkring 1588 och stod i allt väsentligt färdig vid mitten av 1600-talet. Bland dem som ledde arbetet fanns arkitekterna Nicodemus Tessin den äldre och den yngre, och den smäckra spiran restes 1676.
Branden 1759 drabbade kyrkan hårt. Interiören återställdes i rokoko under åren därefter, och det nuvarande tornet i nyklassicistisk stil stod färdigt 1825 efter ritningar av Carl Fredrik Sundvall. Kyrkan ligger där Bellmansgatan möter Hornsgatan, strax sydost om Mariatorget, och är värd en omväg både för arkitekturen och för den lummiga kyrkogården. Här döptes skalden Carl Michael Bellman, som senare som vuxen bodde vid Urvädersgränd på andra sidan Götgatan, se guiden till Urvädersgränd och Bellmanhuset.
Mariaberget: branta gränder och stenhus
Väster om torget breder Mariaberget ut sig, en bergsplatå som faller brant ned mot Söder Mälarstrand och Riddarfjärden. Kvarteren är en av de mest framträdande delarna av Stockholms stadssiluett, sedda från Riddarholmen och Stadshuset. Bebyggelsen består till stor del av stenhus som uppfördes efter 1700-talets bränder, och närmast Bastugatan finns enstaka äldre trähus kvar som minner om tiden före branden. Att vandra uppför gränderna här, från Mälarstranden upp mot Mariatorget, är ett av de finaste sätten att uppleva gamla Söder.
Mariahissen har stått still sedan 1937
Vid Söder Mälarstrand, på Mariabergets norra sida, står Mariahissen. Byggnaden uppfördes åren 1885 till 1887 efter ritningar av arkitekten Gustaf Dahl i nygotisk stil. Hissen tog upp en höjdskillnad på cirka 28 meter och förband strandnivån med bebyggelsen uppe på Mariaberget. I huset fanns under en tid både gymnastiklokal och en konstnärskrog.
Hisstrafiken upphörde 1937 och hissen är alltså inte i bruk i dag. Byggnaden står kvar och förvaltas numera av Stockholms stad genom Stadsholmen, främst som kontor. Den syns tydligt från vattnet och är ett av Mariabergets mest karakteristiska landmärken. Hela byggnadens historia, från ångdrivna hisskorgar till rockkonserter på 1970-talet, finns i guiden till Mariahissen.
Så är Mariaberget skyddat
Bergets kvarter ligger inom riksintresset Stockholms innerstad med Djurgården, som pekar ut just stadens fronter mot vattenrummen och den jämna byggnadshöjd där bara ett fåtal hus reser sig över mängden. Ett riksintresse styr kommunen när den planerar och bygger, inte den enskilde husägaren.
Stadsmuseet klassificerar dessutom husen efter kulturhistoriskt värde. Flertalet av Stadsholmens fastigheter ligger på den högsta nivån, den blå, vilket innebär att de har så stora kulturhistoriska värden att de motsvarar kraven för byggnadsminnen. Motsvarar, men är inte. Ett byggnadsminne är ett beslut som länsstyrelsen fattar enligt kulturmiljölagen, och i beslutet skrivs skyddsbestämmelser som anger hur huset ska vårdas och vad som inte får ändras. En blå klassificering är en bedömning av värdet, inte ett sådant beslut.
Vad en ägare får göra avgörs i stället av plan- och bygglagen. En byggnad som är särskilt värdefull från historisk eller kulturhistorisk synpunkt får inte förvanskas, och varje ändring ska göras varsamt med hänsyn till husets karaktärsdrag. Ovanpå det kan kommunen i detaljplanen lägga preciserade skyddsbestämmelser, det lilla q som brukar synas på plankartan, och även förbjuda rivning. Vad som gäller för en enskild fastighet står i den detaljplan som ligger över kvarteret, och den går att slå upp i Stockholms stads bygg- och plantjänst.
Kulturreservat är en helt annan sak
Området kallas ofta kulturreservatet östra Mariaberget, och Stadsholmen använder själv det namnet om sitt bestånd här. Det är ett äldre stockholmskt språkbruk. Ett kulturreservat i lagens mening är en form som kom med miljöbalken och som en länsstyrelse eller en kommun beslutar om för att bevara värdefulla kulturpräglade landskap, alltså i praktiken gårdsmiljöer, fäbodar, odlingslandskap och bruksorter.
Riksantikvarieämbetets förteckning upptar 51 kulturreservat i hela landet, varav 38 beslutade av länsstyrelser och 13 av kommuner. Fyra av dem ligger i Stockholms län: Brottö skärgårdsjordbruk, Igelbäcken i Stockholms stad, Nedre Söderby i Salem och Dalarö skeppsvraksområden i Haninge. Mariaberget står inte i förteckningen, och kvarteren är alltså inte något kulturreservat i den meningen.
Vem äger husen på Mariaberget
Merparten av bebyggelsen på östra Mariaberget ägs och förvaltas av AB Stadsholmen, ett dotterbolag till Svenska Bostäder som har hand om stadens äldsta och kulturhistoriskt värdefullaste hus. Bolaget bildades 1936 av samfundet S:t Erik för att rusta upp några kvarter i Gamla stan, och äger i dag 279 fastigheter med 1 637 lägenheter och 904 lokaler.
Upprustningsprojektet Mariabergslyftet omfattar ett fyrtiotal fastigheter med drygt 420 lägenheter och 150 lokaler, alltså ungefär en fjärdedel av alla lägenheter bolaget äger. Arbetet är beräknat att pågå i 10 till 15 år och innebär stambyte med nya kök och badrum, energiglas i fönstren samt en översyn av ventilation, värme och el. Tre till fem fastigheter i taget inventeras innan de tas i tur, och i inventeringsgruppen sitter en antikvarie vid sidan av arkitekt och tekniska konsulter.
Så har det inte alltid sett ut. I Stockholms generalplan från 1952 var Mariaberget klassat som saneringsområde, staden köpte hus för att riva dem och lät dem förfalla under tiden. Ett kommunalt utredningsarbete som inleddes 1966 vände utvecklingen och resulterade i en bevarande- och restaureringsplan för i stort sett alla fastigheter på östra Mariaberget. Under 1970- och 1980-talen rustades husen upp, och vid fasadrenoveringarna gick man tillbaka till traditionell kalkputs och kalkavfärgning. Läs mer om hur torget och kvarteren omkring det har vuxit fram i Mariatorgets historia.
Vanliga frågor om Mariaberget
Hur stor var branden 1759?
Branden förstörde omkring 300 fastigheter i Maria kyrkas omgivningar. Husen som brann var till stor del av trä, och de ersattes helt av putsade tegelhus i enlighet med stadens byggnadsordningar från 1736 och 1763. Det är den bebyggelsen som står kvar i dag.
Är Mariahissen skyddad?
Fastigheten Lappskon Större 10, som Mariahissen står på, är blåvärderad, alltså placerad på Stadsmuseets högsta nivå. Både exteriören och gjutjärnsstommen är bevarade sedan huset uppfördes, liksom det ursprungliga trapploppets gjutjärnstrappa.
Varför ser Hornsgatan ut som den gör vid berget?
Tankar på att plana ut och bredda Hornsgatan fanns redan på 1860-talet. Kring sekelskiftet 1900 sprängde och grävde man vid Mariaberget och breddade gatan på bekostnad av Maria kyrkogård och husen på södra sidan. Planer på att bredda även norra sidan gjorde framtiden oviss för resten av bebyggelsen, en del hus revs på 1920-talet, och ytterligare rivningsplaner väckte en kraftig opinion med stadsfullmäktigeledamoten och skönhetsrådsledamoten Anna Lindhagen bland de drivande.
Fortsätt utforska
Vill du läsa mer om hur torget självt vuxit fram, se guiden till Mariatorgets historia och fontänen Tors fiske. Letar du efter en bra paus på vägen kan du fortsätta till kaféer och fika runt torget eller tillbaka till översikten över Mariatorget.