Några kvarter väster om Mariatorget, mellan Hornsgatan och Brännkyrkagatan, ligger ett litet torg med körsbärsträd och uteserveringar. Namnet Bysistorget låter nästan gemytligt. Det kommer från ett fängelse där människor satt inlåsta för att de inte kunde betala sina skulder.
Ett fängelse utan brott
Bysättning hade ingenting med brottslighet att göra. Den som var skuldsatt och saknade möjlighet att betala kunde sättas i häkte, och för det betalade fordringsägaren en mindre summa för fångens uppehälle. Straffet var inte tidsbestämt. Det löpte antingen tills skulden var betald, eller så länge långivaren var villig att fortsätta betala underhållet. Det framgår av AB Stadsholmens faktablad för fastigheten Uven större 4, framtaget tillsammans med Stockholms stadsmuseum.
Ordningen hade gammal hävd i svensk lag och försvann sent. Enligt Riksarkivets förvaltningshistorik upphörde bysättningen först 1879, alltså sju år efter att just det här häktet hade stängt.
Nittio år på Hornsgatan 74
Adressen som nästan alltid anges för häktet är Hornsgatan 82. Den stämmer i dag, men den stämde inte då. Stadsholmen noterar att fastigheten bar numret 74 fram till 1880-talet, alltså under hela den tid häktet fanns i huset. Uppgiften ”Hornsgatan 82” är med andra ord en modern adress som projiceras bakåt på en institution från 1700-talet.
Också årtalen skiljer sig mellan stadens egna källor. Stadsholmens faktablad sätter rubriken Bysättningshäktet 1781 till 1872 och skriver att häktet låg på platsen i nittio år, från 1781. Stockholms stadsarkiv anger i stället, i bildtexten till ett fotografi av huset i Stockholmskällan, att verksamheten flyttade hit 1782 från slottets norra flygel. Skillnaden är ett år, och båda uppgifterna kommer från Stockholms stad. Vi har inte kunnat avgöra vilken som är riktig och redovisar därför båda.
I huset satt både män och kvinnor, och det lär ha rymt 40 till 50 personer samtidigt. Bland de intagna fanns människor ur alla samhällsklasser. I flyglarna inreddes särskilda arbetsrum där skuldsatta arbetare kunde arbeta av det de var skyldiga, och i byggnaden fanns en kyrkosal som omkring 1830 flyttades ner till östra flygelns bottenvåning. Granntomten, den lilla park som i dag heter Bysistäppan, köptes 1833 av staden till rastgård åt fångarna.
När lokalerna tömdes i början av 1870-talet flyttade andra institutioner in: epidemisjukhus, upptagningsanstalt för psykiskt sjuka och desinfektionsanstalt. Huset står kvar. Sedan 1970 finns Måleriyrkets museum i byggnaden mot Brännkyrkagatan, och i östra flygelns bottenvåning drivs restaurang.
Myten om Bellman på Bysis
En seglivad historia säger att Carl Michael Bellman, notoriskt skuldsatt, ska ha suttit inlåst här. Den stämmer inte. Stadsholmen slår fast att uppgiften är felaktig och att Bellman i stället var placerad i slottets högvaktsflygel under en period år 1794. Att han hörde hemma i kvarteren är däremot sant. Han bodde några hundra meter bort, i vindsvåningen på Urvädersgränd, där han skrev en stor del av Fredmans epistlar.
Att myten håller i sig säger något om husets ställning i litteraturen. August Blanche skildrade häktet i skådespelet En födelsedag på gäldstugan från 1846, och uttrycket ”den stockholmska insolvensens klassiska mark” fastnade vid adressen.
Torget kom långt efter häktet
Här finns en detalj som sällan nämns. Torget som bär häktets namn fanns inte medan häktet fanns. På ett fotografi av Kasper Salin i Stadsmuseets samlingar, taget någon gång mellan 1895 och 1910, syns butiksfasader vid Hornsgatan 76 till 78, bland dem Gustaf Nilssons färghandel. Bildtexten är kort och entydig: platsen är i dag Bysistorget. Där det öppna torget ligger stod alltså hus i decennier efter att häktet hade stängt.
Öppningen kom på 1930-talet. Stadsholmen beskriver hur de nya hyreshusen på platsen drogs in en bit från gatan för att skapa öppenhet och grönska vid den trafikerade Hornsgatan. Stockholms stads parkplan för Södermalm daterar den första planteringen i kvarteret Fällan till åren 1932 till 1934. År 1968 gjordes halva gräsytan om till parkeringsplatser, och först 2004 till 2005 flyttades parkeringen och torget fick sin nuvarande utformning. Parkplanen sammanfattar därför karaktären kyligt kort som ”Parktorg, 2000-tal”. Till skillnad från Mariatorget, som har anor från 1700-talet, är platsen alltså en produkt av 1900-talets stadsplanering.
Grannen Bysistäppan följde ungefär samma kurva. Enligt parkplanens avsnitt om fickparker och täppor anlades parken 1968, bronsskulpturen Ro restes 1971, och 2006 rustades täppan upp och öppnades mot torget. En ny upprustning av norra delen pågår, tillsammans med lekplatsen Haren, och staden anger att arbetet ska slutföras under 2025 och 2026. Projektuppgifterna kontrollerades hos Stockholms stad den 4 augusti 2026.
Vad staden själv säger om namnet
Härledningen från häktet till namnet är rimlig och allmänt accepterad. Men den är inte hugget i sten, och det intressanta är att staden själv skriver ut osäkerheten. I parkplanens avsnitt om Bysistäppan står det att namnet ”torde ha kommit ifrån det gamla Bysättningshäktet, vars byggnad står kvar än i dag”. Torde, inte kommer. Vi har inte hittat något beslutsprotokoll från stadens namnberedning som fastställer namnet eller året för det, och redovisar det därför som en väl underbyggd tradition snarare än som ett dokumenterat beslut.
Ett kuriosum på köpet: i stadens egen parkplan heter platsen Bysis Torg, i två ord, medan den i dagligt tal skrivs ihop. Smeknamnet på häktet, Bysis eller Gamla Bysis, levde alltså vidare i folkmun långt innan det fanns något torg att sätta det på.
Den som står här en försommardag under körsbärsblomningen, med kaffet från något av kvarterets kaféer, står på mark som en gång var butiksfasad, intill ett gult 1700-talshus där människor satt inlåsta för att de var skyldiga pengar. Gatan fortsätter österut mot torg och kyrka, och den vandringen över Mariaberget och förbi Maria Magdalena kyrka är en annan historia. Den här slutar vid en trappa, en skulptur och några almar.